Kooikerhondje
"Kooiker"


Cirtap´s Count R-R Nico Haak "Nico"

Historia
I Holland var hunden ursprungligen gårdshund, skadedjursbekämpare, följeslagare och lockhund. Sitt namn har Kooikerhondjen fått från sin speciella funktion som lockhund. En nätfälla (eendenkooi) riggades upp vid vattnet omgiven av buskar och träd där änderna sökte skydd. Hunden lockade änderna mot fällan där ägaren stod beredd att fånga dem, dock ej skjuta. Den som skötte fångstanläggningen kallades Kooiker. Hond är hund, -tje betecknar liten. Så andgårdsmannens lilla hund fick namnet Kooikerhondje.

Hundarna har även använts som gårds- och vakthundar. En av dess uppgifter var att hålla rent från skadedjur som t.ex. vildkatter, vattenråttor, mink m.m. Detta innebar alltså att dessa ”skadedjur” skulle elimineras.

I grunden är detta fortfarande en arbetande hund med mycket energi som den behöver få utlopp för.

Från att ha varit en relativt vanlig hund försvann den nästan helt i seklets början.

Baronessan van Hardenbroek van Ammerstol, med flera, har gjort mycket stora insatser för att rädda Kooikern. Hon sökte med hjälp av knallar efter hundar av rätt typ och fann tiken Tommie. Hon parades med Bennie från Friesland. Detta tillsammans med ytterligare några uppletade hundar av rätt typ bildade basen för den moderna Kooikern.

För att inte begränsa genvariationen i denna återskapade ras har en relativt stor variation av exteriören accepterats.

1971 erkändes Kooikerhondje som officiell ras med standard inom FCI nr. 314.

Allmän information

Kooikerhondjen är sunt byggd och kan bli mycket gammal. Det är inte helt ovanligt att den kan bli så gammal som 15 år eller mer. Det är en ras med stora inbördes variationer. Både storlek, typ och sätt skiljer ganska mycket.

Den eftersträvade mankhöjden ligger på ca 38 cm för tikar och ca 40 cm för hanar. Vikten är ca 9-12 kg och proportionerna är av nästan kvadratisk modell.

Pälsen är medellång, lätt vågig eller rak. Strukturen får inte vara för fin och den ska ha riklig underull.

Färgen är vit med orangeröda fläckar samt svarta fransar på öronen..


Egenskaper och mentalitet
Kooikerhondjen är en läraktig hund som har ett stort intresse av att arbeta tillsammans med sin ägare. Den kan dock vara reserverad mot främlingar. Kooikern är livlig och mycket lekfull och den har ett stort viltintresse, trots att det inte är någon egentlig jakthund.

Rasen är egensinnig och självständig, och kräver därför ett fast handlag av sin ägare. Det är en hund som gärna vaktar hus och hem.

Kooikern har mod och dådkraft. Den har oftast förmågan att vid rädsla ”samla sig” för att undersöka det som skrämt den för att sedan snabbt avreagera. Den har också förmågan att koppla av.

När man uppfostrar en Kooiker ska man tänka på att den vid rädsla kan ta till sin skärpa. Då ska man inte ta till hårda nypor, utan i stället ge vägledning med trygg, fast och konsekvent hand.

Användning
Sitt namn har Kooikerhondjen fått från sin speciella funktion som lockhund. En nätfälla (eendenkooi) riggades upp vid vattnet omgiven av buskar och träd där änderna sökte skydd. Hunden lockade änderna mot fällan där ägaren stod beredd att fånga dem, dock ej skjuta. Den som skötte fångstanläggningen kallades Kooiker. Hond är hund, -tje betecknar liten. Så andgårdsmannens lilla hund fick namnet Kooikerhondje.

Hundarna har även använts som gårds- och vakthundar. En av dess uppgifter var att hålla rent från skadedjur som t.ex. vildkatter, vattenråttor, mink m.m. Detta innebar alltså att dessa ”skadedjur” skulle elimineras.

I grunden är detta fortfarande en arbetande hund med mycket energi som den behöver få utlopp för.

Tips till förstagångsägaren
Visserligen är Kooikerhondjen liten och vacker, men den har alltid haft arbetsuppgifter som kräver mod och skärpa. Då den är mycket lyhörd för sin omgivnings signaler kräver Kooikern under hela sin uppväxt en trygg och kunnig uppfostran för att bli en stabil och trygg vuxen hund. Bl. a. under puberteten testar den ofta var gränserna går och behöver då en konsekvent och fast behandling.

Aktivering
Rasen är inte lämplig som ren sällskapshund, utan kräver motion och mental stimulans varje dag, för att må fysiskt och psykiskt bra. Om inte hundägaren aktiverar sin hund så kommer hunden att aktivera sig själv och då inte alltid med sysselsättningar som uppskattas av oss människor. Olika aktiviteter som brukar roa en Kooiker kan  bl.a. vara lydnad, agility, freestyle (doggy dancing) spår och viltspårträning. Överhuvudtaget passar all form av nosarbete bra och man kan prova mögelsök, kantarellsök m.m

(samtlig information är tagen från svenska kooikerklubbens hemsida)

Rasstandard

FCI-klassifikation: Grupp 8 sektion 5 Utan arbetsprov
Huvud:
Huvudet skall bäras högt.
Skallparti:
Skallen skall vara tillräckligt bred och lätt välvd.

Stop:

Stopet skall vara markerat, men inte alltför djupt.
Nostryffel:
Tryffeln skall vara svart.
Nosparti:

Nospartiet skall ej vara för djupt, sett i profil.

Läppar:
Läpparna skall följa käkarnas konturer.
Käkar/tänder:
Saxbett, men tångbett acceptabelt.
Kinder:
Kinderna skall vara markerade.
Ögon:
Ögonen skall vara mandelformade, mörkt bruna med ett vänligt och alert uttryck.
Öron:
Öronen skall vara medelstora och ansatta precis ovanför en tänkt linje från nosspets till yttre ögonvrån. Det får inte ha något vitt. Öronen skall hänga tätt intill kinderna. De skall ha långa behäng. Svarta spetsar och är önskvärda.
Hals:
Rak med väl utvecklad muskulatur.
Kropp:
Ryggen skall vara stark, djup bröstkorg med väl välvda revben. Svansen bäres i rygglinje eller högre då hunden är alert, men aldrig rullad. Rikliga behäng och vitt plym och sista svanskotan skall nå minst till hasen.
Ben:
Raka framben ej kraftigt pälsade. Små tassar med väl slutna tår, täckta av kort päls. Lårens baksidor har långa fanor s.k. byxor. Normal has vinkel.
Rörelser:
Flytande,fjädrande utan höga lyft.
Päls:
Medellång, lätt vågig eller rak. Ej lockig. Skall ligga väl an mot kroppen. Strukturen inte för fin. Riklig underull.
Färg:
Väl avgränsade och rena orangeröda fläckar på vit botten. De färgade partierna skall dominera. På huvudet föredras vit bläs.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömmas i förhållande till grad av avvikelse. Ex. färgfel som svart/vit eller trefärgade hundar.